8/1
ibland upplever jag tillfällen då längtan efter kärlek känns fullkomligt överflödig. eller det är kanske snarare så att den inte alls existerar, helt enkelt för att den inte behövs. det tillfälle där det blir allra tydligast är när jag sitter i lineup en strålande solig dag med de finaste människorna i cote des basques och paddlar på fina små peelers, eller när jag hänger ute i hendaye med dudes som är så stokade att de inte kan låta bli att skratta för sig själva. fastän det regnar och åskar skriks det att det är de bästa vågorna på hela sommaren och vi hänger därute långt efter att det är så mörkt att man inte vet vad man paddlar på. i de ögonblicken finns det inget annat, de är inte infekterade av någon som helst slags olycka.
tyvärr är de ögonblicken så otroligt få att det är sorgligt. kanske är det därför jag kollar på picaresque och knost/warrendelen i one california day nästan dagligen. dit har flickorna liksom inte nått än. där finns inget som påminner om något dåligt, bara om de där underbara tillfällerna när inget annat finns än galen stoke.
och jag försöker att inte tänka på det där brevet, men jag gör det ändå och inser att jag fan nästan kan citera det rad för rad.
Kommentarer
Trackback
