better trends.

min 21a födelsedag var förmodligen min sämsta någonsin. fyfan XXX XXX, vad är det för fel på dig egentligen?

jag FÖRSÖKER spjärna emot, men det verkar som att det är dags igen... hur ska detta sluta?! (interrobang)

ibland behövs det inte mer än en nybäddad säng och en nineplus stylist shortie för att få allt att kännas fullkomligt fantastiskt igen (ja, den är min!  http://www.nineplus.com/shop/Stylist_Shortie.html ).

jag tänkte på det här med att fika. att man går och fikar med nån och så tar den bara en kopp te eller en kaffe eller nåt. sjukt tråkigt. när man fikar vill man väl FIKA? liksom äta tills man är trött på det liksom. så tycker jag.

jag tänker, finns det något finare än en lätt överförfriskad 40+ man som spelar luftgitarr och skriker med i publiken på konserten till något av hans gamla favoritband, till exempel status quo? jag vet inte, tanken slog mig bara, det är något med det där, drömmar som aldrig slår in och så... och att växa upp.

drar ner persiennerna, lyssnar på wonderful tonight, sjunger med och låtsas att jag har någon att sjunga för. är det inte patetiskt så säg?

min kväll går ut på att äta chips till jag blir törstig och sen dricka vatten tills jag blir sugen på chips och sen göra om det. och jag tänker att det påminner lite om livet det där.

okej gvstaf, du är kanske inte vassaste kniven i lådan, men SLUTA sitt på din kammare och må dåligt över det hela jävla dagarna! gör nåt åt det istället. och sluta skäms över att du är dålig! al knoststyle. det är det som gäller. så. nu provar vi igen.

jag har hittat nåt som gör att det känns lite bättre, ett litet tag. ungefär sju minuter. nästan. sonic youth säger jag bara. det är nästan för bra.

spotify säger att I may like markus krunegård. I may NOT like markus krunegård. nejnejnej.

BE CALM BE CALM I KNOW YOU FEEL LIKE YOU ARE BREAKING DOWN BUT BE CALM IT GETS SO HARD SOMETIMES

saker jag ska göra i vår:

okej, jag lovade mig själv att skriva dagbok varje dag, men ikväll mår jag rätt bra så det får räcka med ett TY WILLIAMS ÄR TAJJJJJJJJJT

idag lyssnade jag på introt till bumbibjörnarna och började gråta. jag gillade aldrig den serien ens, men satan vad bra låten är.

i natt har the tallest man on earth en second coming och får agera soundtrack till mitt eviga ältande. för jag kan inte låta bli att tänka på henne i natt heller. jag vet inte varför jag har så svårt att släppa det egentligen, eftersom det inte är något jag haft är det ju inget jag kan sakna. det är nog mest det att det känns så himla förudmjukande. att efter fyra timmar, en kram och ett flertal "det var trevligt" så är jag inte ens värd ett nej tack, och jag inser att fyra timmar, en kram och ett flertal "det var trevligt" bara var lögn. att hon förmodligen direkt efter gick och berättade för sina kompisar vilken nolla jag var, och när jag sätter mitt sista hopp i ett textmeddelande och trycker på skicka är jag förmodligen bara som en irriterande fluga man vill vifta bort så fort som möjligt.