better trends.

i natt har the tallest man on earth en second coming och får agera soundtrack till mitt eviga ältande. för jag kan inte låta bli att tänka på henne i natt heller. jag vet inte varför jag har så svårt att släppa det egentligen, eftersom det inte är något jag haft är det ju inget jag kan sakna. det är nog mest det att det känns så himla förudmjukande. att efter fyra timmar, en kram och ett flertal "det var trevligt" så är jag inte ens värd ett nej tack, och jag inser att fyra timmar, en kram och ett flertal "det var trevligt" bara var lögn. att hon förmodligen direkt efter gick och berättade för sina kompisar vilken nolla jag var, och när jag sätter mitt sista hopp i ett textmeddelande och trycker på skicka är jag förmodligen bara som en irriterande fluga man vill vifta bort så fort som möjligt.